Hittade dom här potatisarna i en påse längst in i kylen, stackare...dom sökte efter ljuset och man kan inte bli annat än rörd!
Nu har dom flyttat ut i värmen och ljuset så dom kan gotta sig ett tag innan dom förpassas till komposten där dom gör bättre nytta.
Ursäkta mig men är det bara jag som ger alla djur och växter känslor???
Jag räcker upp en hand: säger till barnen att inte plocka blommorna för det är synd om dem: de vill leva.
SvaraRaderaMen nu blev potatisarna väl glada när de fick komma ut i solen?!
Trevlig helg på dej!
Läs första kapitlet i Karin Berglunds "Med fingrarna i jorden". :-)
SvaraRaderaTrevlig helg!
Caroline; tur det finns fler!
SvaraRaderaMia; ja det måste jag göra, den boken har jag!
Ser nästan ut som potatisarna man kan köpa i affärerna ibland häruppe ha ha.
SvaraRaderaHehe... jag också.
SvaraRadera