Nu är det den där helgen, helgen då man går till kyrkogården.
Jag går inte dit, det behövs inte, det är inte där ni finns, ni finns inom mig i mitt hjärta för alltid!
Det tjocknar i halsen, det bränner bakom ögonlocken och jag får en klump i magen...jag älskar er...min fina pappa, min härliga farmor och mina små tvilllingflickor som föddes för tidigt, ni skulle fyllt 18 år i år.
Men vi har varandra, jag och min lilla familj, ni finns här och nu och det gör mig väldigt tacksam och glad!
Var rädda om varandra!
Ha det bra.
SvaraRaderaOh, såna vackra och betydelsefulla ord ! Lika vackra som Dina bilder...
SvaraRaderaKram till dig!
SvaraRaderaDu berör, med både ord och bilder :)
SvaraRaderaVad fint du skriver! Jag blir verkligen berörd och skickar en varm kram till dig.
SvaraRaderaTack gulliga ni!
SvaraRaderaIbland kommer den bara över mig, sorgen...och det är nog bra eftersom det får mig att tänka på vad som är viktigt i livet!
Vilken outgrundlig sorg du måste ha haft för 18 år sedan.
SvaraRaderaJag tänker som du att de finns ju inte där. Min mamma ströddes ut i en minneslund för hon hon ville det. Hon sa att det är mer stressigt för de efterlevande att sköta om en grav och så ska det inte vara. Speciellt om man dessutom bor i en annan stad.
Stor kram på dig!!!
från en allvarlig sak till en obetydlig sak men en dock. Jag har krukbekymmer inne hos mig. Kan inte du hjälpa mig :-)
Mitt hjärta knyter sig. Jag blir tagen av din text. Stor kram till dig fina Carina.
SvaraRadera♥
Carina, sitter och lipar när jag läser här. Visste inte detta, vilken sorg du bär på :-( :-( Kram <3
SvaraRadera