När jag står i köksfönstret och diskar går solen ner mellan träden och dom här silveraxen blir magiska, naturligtvis måste jag ut på studs, Nilse sitter i soffan med vällingen så han är safe.
Ut och upp i rabatten bakom silveraxen...där står jag när mannen kommer hem, han ser mig inte fast jag visslar, för vem sjutton kan tänka sig att frugan skall stå långt inne i rabatten i skymningen och fota en blomma?
Jo, typ alla jag känner! ;-)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Tack snälla för din kommentar...jag blir alltid lika glad!