Hur kunde jag tro att jag inte har spindelskräck längre...som jag så käckt påstod för ett tag sen...men det gäller att behålla lugnet och låtsas som man älskar "
den söta lilla spindeln" när Nilse står brevid och kikar.
Såna här har vi och jag lovar, vi har sett dubbelt så stora i källaren tidigare!
Med andan i halsen och glada tillrop, lyckades jag få den att gå upp på ett stort underlägg...sen fick den komma ut i den friska luften istället - hej då otäcka spindel...kom aldrig mer tillbax!!!